Vinnarskalle? Jag?

Det trodde jag faktiskt inte men ack så fel jag hade. Det har visat sig vid upprepade tillfällen sista åren. Och herrejävlar vad arg jag kan bli. Om jag förlorar alltså. Jag trodde att jag hade blivit avskräckt av min lillasyster Kajsa. Värre dålig förlorare får man leta efter, eller fick i alla fall. Kajsa var förjävlig att spela spel och liknande med när vi var yngre. "Fia med knuff" var ett helvete och minigolf ska vi inte prata om. Och Kajsa fick!! fuska för pappa. Jag vet, skandal. En gång blev jag så arg för att dom fuskade att jag hem från Mariebergsskogen. (ja, visst är det galet och långt att gå för en 12 åring).
Men nu skulle jag inte prata om Kajsa (som förövrigt är på Bali, DET LILLA ÄCKLET) utan jag skulle prata om mig. Tappar lätt tråden så här en fredag. Jag blir skitförbannad om jag förlorar men jag försöker dock att inte vissa det. Men igår trodde jag att jag skulle nita en person och då var det inte ens en tävling jag deltog i. Jag var på "Coreboll" på SATS igår och instruktören sa att jag inte kunde. Att jag gjorde fel. Aaaa, förbannade bollar. Vet ni hur stora dom där bollarna är? Och jag som inte har så långa ben hade hyfsat svårt att hålla ordning på allt. Vi skulle alltså ligga på sidan (och balansera på höften, typ) ha den där helvetesbollen mellan fötterna (eller som i mitt fall mellan benen) och sedan lyfta upp benet med magen...Det gick inte så bra. Ska tillägga också att min balans är urkass, jag kan alltså knappt stå på ett ben.
Och då sa hon instruktören att om man inte kände i magen så gjorde man fel. Jag hade lite annat att tänka på om man säger så. Men förstå frustrationen, här försöker jag allt vad jag kan och sliter som ett djur och det ända jag hör är: "du gör fel"! Att jag inte klickade igår var ett under.

Skulle kunna klassificera detta som dagens I-landsproblem men att det är allvarligt detta och bra också i och för sig. Säg inte att jag inte kan, då blir jag arg. Och faktiskt, jag har träningsvärk i magen idag. Så det så. HA HA HA.