onsdag 29 december 2010

Ibland undrar jag hur det står till med mig själv?

Kan det vara så att jag är helt knäpp? Helt vrickad, skadad? Villig att såra mig själv?

Svaret på ovan ställda frågar är: ja! Utan tvekan JA!
När hjärnan och hjärtat inte säger samma sak ska man lyssna på hjärnan. Vilket jag ALDRIG lär mig. Det är vansinne. Tur att det bara är några få dagar kvar på detta år. På lördag (ev. söndag) bröjar vi på en ny kula. Om jag längtar, så jag längtar!

fredag 24 december 2010

onsdag 22 december 2010

Snart jul...

och det kan man ju tycka är mysigt, charmigt och alldeles alldeles underbart. Men det tycker inte jag. Eller jul i all ära men inte julafton. Grinchen typ. Fast ändå inte. Jag får mer eller mindre dödsångest för julafton.
Vill vara med hela min familj. Utan att slita ut mig själv. Men det går inte. Jag hatar julafton. Jag vill gräva ner mig själv och vakna upp på Juldagen. Då kan jag dränka mina sorger i alkohol. Det är lika illa som det låter. Eller egentligen värre för jag kan inte uttrycka mina känslor i text riktigt.

Jag hatar julafton. Positivt tänkande bryr jag mig inte om. Eller jag orkar inte. Vilket är väldigt olikt mig. Men jag känner liksom att det räcker nu. Fan ta julafton!

söndag 12 december 2010

Oskar Linnros - Från och med Du

Take me back to:







Vänner!

Ibland kan jag komma på mig själv med att inse hur fantastiskt mycket mina vänner betyder för mig! Missförstå mig rätt, jag vet ju att de i mångt och mycket är mitt allt men ibland blir det så extra tydligt. Det behöver inte vara något speciellt som händer utan snarare tvärtom. Det blir så tydligt vilka som är vänner på riktigt. Alltså varje dag, inte bara när det passar eller behövs.
Som idag till exempel med Sofia. Hon behövde hjälp med att skrapa bilen. Vi åkte ut till Skutberget och skrapade rutorna, åkte till Biltema och köpte reflexvästar till hennes föräldrar och sedan åkte vi till ICA och handlade. Det var det men det var fantastiskt roligt!
Eller som igår när jag och Anna fikade på stan. Bara prata en stund, skratta och sen gå hem. Det behövs inte vara så häftigt jämt.
Fina fina, fantastiska vänner!