När jag ibland tänker för mycket och vill för mycket och känner för mycket...

...och det bara blir för mycket. Jag underskattar inte mig själv men jag tänjer fint på gränserna. Varför ska jag jämt hela tiden ta på mig andras problem? Jag behöver inte alls fundera på andras problem. Men mitt problem blir ju helt enkelt detta. Jag önskar att jag kunde lösa allt och kunde ha svar på alla frågor och funderingar. Men det har jag inte. I så fall hade världsfreden varit ett faktum, ingen hade blivit sjuk i cancer, all hade levt lyckliga i all oändlighet och jag hade haft ett fint välbetalt jobb med fint kontor, vacker utsikt och cashat in fint varje månad.
Jag kan inte men vill. Önskar att jag visste bättre,kunde bättre och framförallt var en bättre vän. Något att jobba på, tror jag.

Nästan alla mina fina syskon!

Kärlek på riktigt!

Och visst är Anton lik Zlatan (han i mitten bakom mig). Larsson vad tror du om att börja tjäna lika mycket pengar som Zlatte. Och ge hälften till mig. Deal? Snällt, oh tack!

Mycket mycket humor!

Vilket kön har den?

Om du är som de flesta människor, tänker du inte så mycket på vanliga triviala ting, MEN vad du kanske inte vet är att många av dessa saker har ett kön. Till exempel: 

1. Fryspåsar - Manliga eftersom de håller inne med allting men går att se rakt igenom.

2. Kopieringsmaskiner - Kvinnliga eftersom de, när de väl stängts av, tar en stund att värma upp igen. De är effektiva reproduktionsapparater om man trycker på rätt knappar, om man inte gör det kan helvetet braka lös...  
3. Däck- Manliga eftersom de ofta tappar greppet när de blir gamla och ofta är för uppblåsta. 

4. Luftballonger - Manliga eftersom du måste sätta en blåslampa under den för att det ska bli nån fart på den, sen är det förstås det där med varm luft...

5. Tvättsvampar - Kvinnliga eftersom de är mjuka och kramvänliga och lätt binder en massa vatten...
  
6. Webbsidor - Kvinnliga eftersom de får så många träffar..  

7. Tunnelbanan - Manlig eftersom den använder samma gamla ställen att plocka upp folk på... 

8. Timglas - Kvinnliga eftersom vikten med tiden hamnar i nedre delen...  

9. Hammare - Manlig eftersom den inte har utvecklats mycket de senaste 5000 åren, men den är händig att ha hemma.
10. Fjärrkontroll - Kvinnlig .....HA ! ! ! Du trodde säkert att den skulle vara manlig, MEN tänk på att den skänker mannen glädje, han skulle vara helt "lost" utan den och, trots att han inte alltid vet vilka knappar han ska trycka på, så fortsätter han försöka!  

11. Orkaner - Kvinnliga eftersom de är vilda och våta när de kommer och när de försvinner tar de med sig både hem och bil.  


Tusen tack Bettina för denna roliga historia!

ANDREAS JOHNSON "Solace" (Theme "Biggest Loser Sweden")

Heja mig, Anna och mamma!

Herre jävlar vad vi är bra!
För dom som inte vet sprang vi Tjurruset. En prestation kan jag lugnt säga. 10,5 km i terräng med diverse vattenhinder (4 gånger i Vänern), myrar, skogsterräng, lera och diken. Jag sprang på 1.08 och kom på 35:e plats av damerna. Jag är nöjd.

Ehh...

Nu börjar jag bli nervös.
Tjurruset (allvarligt Anna?), en mil i terräng. Herregud. HERREGUD! Jag är gammal nu, jag borde inte utsätta mig själv för sånt här.
Jag hoppas att jag inte bryter en fot, stukar en arm och framförallt överlever. Egentligen ska det bli roligt. Men nervös är jag.

Annars då, jo tack, det är bra. Skolan kommer att bli jättebra (är redan bra). Jobbar ca en dag i veckan. Tränar en del och njuter allmänt av livet.

Det som inte är bra just nu är kvaliteten på mina blogginlägg.
Måste stifta några regler:

1. Inte blogga på fyllan. Även fast det är guld och gröna skogar och livet är top notch (tack Sunk för stavningshjälpen). I say no more.
2. Struktur, ja tack gärna. Se bara ovan skriva text. Ett ord: katastrof.
3. Inspiration. Det är svårt när jag har mycket att skriva men inte kan riktigt.

Annars skulle jag gärna vilja lära mig att spela Ukulele (eller hur det stavas, det är i alla fall ett instrument, storlek mindre). 

Hjälp!

Idag är jag inte snabb. Jag tror att min kropp har hängt in. Shit pommes. Men det är värt det. Det var grymt igår. Hur kul som helst. Idag vilar jag med Herman. Alice i Underlandet och Toy Story 3. Bra grejer. Och fantastiskt sällskap!

Helt plötsligt....

...stannar livet. Jag är så brutalt lycklig. Alla (utom en) är här. De allra närmaste till hjärtat, Sofia, Anna, Jon, Ninni, Fredrik, Anna, Marie, Micke, Ida, Mattis, Grek, Piotr.Karin och Ricky har ringt från France. Jennie saknas.

Jag är en lycklig 24-åring. Det är sådana här ögonblick som gör mig så brutalt lycklig och brutalt sårbar!

När slutar man tycka om att fylla år?

Är det vid 23?
Det måste det vara för det är inte roligt längre. Jag som alltid har längtat efter det. Just min dag. Min egna.
Herregud. Jag vill inte fylla år. Töntigt kanske men det skiter jag i. Jag vill inte bli äldre. 23 är en perfekt ålder. Inte ens det faktum att jag fyller på en lördag hjälper.

24 år. 24 år? 24 år? Nej tack, det är bra. Jag är inte nöjd än. Jag är inte beredd att bli 24.

Jag tror och befarar att jag kommer att bli gråhårig på lördag.

Apan bor egentligen här

Annars mår jag jättebra!

Det är med blandade känslor...

...jag skriver detta inlägg. (Visst låter det dramatiskt. Det är lite det som är meningen).
Vi börjar med det som är bra. Pirr i magen. Vilken fantastisk härlig känsla. Mer än så säger jag inte.

Till det som är mindre bra. På fredag är det 3 år sedan farfar dog. Och det är ungefär nu jag har insett att farfar är död. Nu säger jag inte lägre att farfar har flyttat till månen, Nagijala osv. Och det gör så fruktansvärt ont.
Farfar finns inte.
Herrejävlar vad jag saknar honom. Jag saknar honom varje dag, varje timme, varje sekund.
Jag vet att han inte finns men samtidigt är han så levande. Jag känner hans lukt, jag kan höra hans röst. Men han finns inte. Och jag kan inte längre se hans röda jacka.

Det är så mycket jag vill fråga farfar. Hur han mår, om han har ont. Om han saknar mig. Det finns så mycket jag vill säga till farfar. Berätta om. Jag vill höra honom skratta, driva och busa med farmor. Jag vill åka till Degerfors och kolla på fotboll med farfar. Åka och kolla på när Boltic spelar. Jag vill berätta om hur det går i skolan. Jag vill krama farfar och jag vill så innerligt höra hans röst igen. Bara en liten stund. Jag vill ringa och höra "Sara min rara". Jag vill sitta i timmar (ja, det skulle jag kunna göra) och kollar på Snooker med farfar.

Farfar, du missar så mycket. Av mig, av pappa men framförallt av Miranda. Hon har blivit så stor. Och du skulle vara så stolt över pappa. Han är jätteduktig.

Och jag saknar dig farfar av hela mitt hjärta.

LADY GAGA SHOW ME YOUR TEETH HQ [Official Musik Video]

Den absolut allra allra bästa träningslåten just nu. Jag är väldigt stark just när denna låt spelas.

Klantarsel!!

Morgonstund har guld i mund osv men kanske inte riktigt idag. Herregud, vad jag är fumlig. Nu på morgonen har jag hunnit med att välta ut en 1 ½- liters vattenflaska på golvet, tappat min rouge i golvet (den gick så klart sönder) och spillt ut frukosten på kläderna. Bra start på dagen, nja! Nu kan det bara bli bättre! Heja mig!

Bob Dylan

Life is good!

Skolan verkar bra, bra klasskompisar, mjukstart. Jag tror att detta år kommer att bli bra, riktigt bra.

Det finns så många fantastiska människor i mitt liv. Jag hittar inga ord för att beskriva detta men jag känner mig extremt lyckligt lottad för att jag har dom i mitt liv.

Sen till två stycken som just nu åker sopbilen. Onödigt kanske att skriva om det här men eftersom dom INTE svarar alternativt inte ringer upp (när dom säger att dom ska göra det) så blir det så här. Skärpning. Annars får ni inte komma på mitt kalas.

På tal om kalas. Sverige-Ungern igår. Underbara vänner, bra match, fantastisk stämning på Pitchers, fullsatt vid kl 19. Amazing. Heja Wernblom och Källström. Och Zlatan är Zlatan!

Nu ska jag snart ut och springa milen med Anna och Fredrik. Efter det ska jag njuta av helgen.

Som sagt life is good!

1 september!

11 dagar till jag fyller år. Skräckblandad förtjusning. 24 år. 24 år? Hjälp. På den tiden det begav sig när jag var 18 kändes 24 så jävla gammalt. Nu är det med andra ord 11 dagar till det att jag är gammal. Jag vet inte riktigt om jag är redo. Jag känner mig inte särskilt gammal och det är väl kanske huvudsaken.

Igår var det intro i skolan. Lagom roligt om jag ska vara ärlig. Intressanta föredrag men lite sega ändå. Sen bjöds det på bussefé (aka buffé). Det räcker med att säga att stämningen var tryckt. Herregud, det var inte ens läge att prata om vädret. Då kanske ni förstår...Idag börjar kursen Materiell företagsbeskattning och jag håller alla tummar för att kursen ska verka intressantare än vad det låter.

Först, lite plugg och lunch hos farmor med pappa!

En bra dag!