tisdag 29 mars 2011

Robyn - Hang with Me

fredag 25 mars 2011

Måste skriva några rader om min vän Kanin!

Ni borde vara avundsjuka (jajjemän) för att jag har en sådan fin vän. Anna är definitionen av perfekt vän. Jag känner att jag inte behöver utveckla det egentligen för alla vet ju vad perfekt är (och kom inte med tjafs om att perfekt är relativt och olika från person till person). Perfekt är perfekt. Bäst på allt och tänk att den vännen är min vän.
Igår var vi på ett box-pass (min kropp har lagt av men det har ingenting med denna text att göra, varför skriver jag om det då, jag vet inte) men jag tror att utan Anna hade det inte varit lika roligt. Vi skrattade, sparkade, slogs, peppade och nästan grät. Jag vet inte heller vad boxpasset har med denna text att göra heller egentligen men jag kom att tänka på det då. Vilken fin vän hon är Kanin. Jag är så brutalt lyckligt lottad över att hon är min vän. Tack fina FANTASTISKA du för att du är min vän!

Det där med att lyckas...

...är förjävla viktigt, för mig. Känslan av att komma framåt, lära mig saker och helt enkelt växa som person. Vissa dagar, som denna, är det extra tydligt och viktigt. Snart är delmål ett avklarat, skolan. "Tick" som min far skulle ha sagt. Övriga världen säger "check". Men han är inte som alla andra min far. En bra egenskap dock. Ett sidospår.
När skolan är slut är det lämpligt att få ett jobb. Det är ju en punkt jag gärna skull vilja ticka. Tålamod tålamod.

Sen så måste jag reflektera över ett gäng fantastiska människor. Jag har haft praktik nu under några veckor och träffat en hel bunt fantastiska personer. Jag är helt brutalt förvånad över hur trevliga, vänliga och roliga dom är. Jag har nog aldrig känt mig så välkommen någonstans någonsin. Och då vet jag att ordet praktikant inte alltid klingar så positivt. Jag tänkte nästan vägra att gå därifrån. Men vad ska jag göra där själv hela helgen? I alla fall, jag är gärna praktikant hela livet om jag får vara det där. Tack ska ni ha!

Dagens reflektion av praktiken, jag måste sluta rodna.
En annan reflektion som värmer är att höra att jag är uppskattad. Vilket fint ord med en ännu finare innebörd. Uppskattad, jag? Herregud, jag trodde bara att mamma och pappa uppskattade mig och bara för att de är så jävla illa tvungna (ok, jag tar av mig offer-koftan men det är typ så). Väldigt värmande att höra i alla fall. Uppskattad, nej men tackar hjärtligast.

Annars då, ja jo nej, inte mycket. Livet är rätt gött måste jag säga.

Reklamfilm Dafgård Kamasutra

Absolut roligast någonsin!!

tisdag 1 mars 2011

Dags att släppa den berömda sargen nu Wahlstedt

Då var det dags (det har varit dags jävligt länge om jag ska vara ärlig) att släppa sargen och gå vidare. Inte harva i det som varit och lulla runt på gamla rosa moln. Pang säger det och så vaknar jag upp. Aj, det gjorde ont. Brutalt ont. Ingen behaglig känsla. Nästan den värsta känslan som finns.

Men jag får skylla mig själv. Vara vän med ett ex är en dum idé (en överjävlig dum idé). Men det är en trygghet. Ja, jag är svag. En mysig känsla om att det går att borsta bort alla överflödiga känslor. Ja, jag är naiv. Men nu är det slut på detta. Jag släpper sargen. Å hej och hå och vad vidrigt tråkigt att jag inte får som jag vill och att livet inte är en dans på rosor. Det borde jag ha vetat men naiv som jag är tror jag starkt på att hoppet är det sista som överger människan. Inte denna gången.

Nästa gång kanske.

Men det är synd att en så fin och fantastisk människa inte kommer att finnas i närheten längre. Det finns andra men inte som han. Sa jag att jag tyckte att det var tråkigt. Ja, det är roligt nästan jämt. Inte just nu dock. Det är så in i helvete överjävligt förbannat skittråkigt.