Jag lider idag av en ångest som håller på att äta upp mig inifrån. Jag sitter och funderar på varför (vilket jag säkert och absolut inte borde göra, utan bara släppa sargen). Jag har sovit förjävligt dåligt inatt och är allmänt sur och grinig Men av lite sömn får man väl inte ångest?
Kan det vara för att jag börjar jobba i morgon och inte känner mig ett dugg utvilad? Svar: kanske, jag fungerar inte om jag är trött.
Kan det var för att jag känner mig ful, fet och äcklig? Svar: kanske.
Kan det vara för att jag känner att jag står och trampar på ett ett och samma jävla ställe. Svar: kanske. Jag vill uppleva mer, resa mer.
Kan det vara för att jag känner att jag ibland ber om ursäkt för att jag lever. Att jag inte vågar tycka som jag vill, bli arg och upprörd för det jag vill eller vara som jag vill. Svar mycket troligt. Jag går runt med ständigt dåligt samvete och allmänt ont i magen. Jag hinner inte med allt och alla som jag vill. Jag är så jävla fyrkantig i mitt sätt att tänka och vara.
MEN allt som står här uppe är ju bara mitt fel, eller? Det är ju jag som borde skärpa mig. Folk har det så mycket värre än vad jag har. Detta har dock inget att göra med att jag inte uppskattar mitt liv, det gör jag. Men varför känner jag så här då? Tycker jag synd om mig själv? Nej, det gör jag inte. (Eller gör jag det, men jag erkänner det inte bara för att det låter så patetiskt). Nej, jag tycker inte synd om mig själv men jag har nog gjort det. Eller jag tycker nog synd om mig och min familj över vad vi upplevde då. Då 2002-2003 var vi så uppe i det och hann inte tänka efter. Ibland kommer alla minnen tillbaka och det gör så förbannat ont.
Lösning på detta? Ja, det vette fåglarna. Göra saker som jag tycker är roligt, prioritera bättre, glömma all skit som har hänt, släppa sargen och gå vidare. Jo, det låter ju lätt! Fan, ibland önskar jag att jag var 5 år igen och att mamma och pappa kunde göra saker och ting bra igen.
Jag vet att jag har en orolig själ, att jag tänker för mycket och ibland önskar jag att jag kunde stänga av mina tankar och känslor.
Jag tog ett år ledigt från skolan för att jag skulle må bättre, hinna med allt och alla och nu, efter drygt ett halvår utvärderar jag och känner att jag har inte hunnit med mig själv. Jag behöver en spark i arslet. Skärp dig människa, du har ju så mycket kärlek omkring dig, men varför känner jag mig då så värdelös?
Detta är ett nyårslöfte att bita i, det kan jag lova, och har jag lyckats med hälften när 2010 är slut så ska jag ge mig själv en stor klapp på axeln och säga: "Bra Sara, nu tar vi resten nästa år".
Och nu känns allt lite bättre igen...
2 kommentarer:
numskesMen RaraSara!! Detta låter inget vidare... det känns som att vi får ta en rejäl fikapaus i morgon å snacka lite...!
Jag kan inte fatta att man ska upp å jobba i morgon igen - detta har varit världens mesta göraingenting-ledighet och det söker mig idag kan jag säga...allt man "borde" och "skulle" ha gjort. Men varför då egentligen...?? Och framförallt - för vem??
Vi ses i morgon babe! Stora kramen och hoppas du får sova gott! <3
Fina vän! Jag förstår verkligen hur du känner. Det här med det dåliga samvetet.. det har vi ju pratat om förut. Alltid är det något man känner hamnar mellan stolarna... alltid är det något man är missnöjd med och så vidare. Jag skulle verkligen behöva en liten paus jag med. Kan vi inte åka till varmare breddgrader och hoppa in i en liten bubbla :) Surfa på vågorna och strunta i allt! Jaaa! Tål att vi tänker lite mer på ;) .. Tack för att DU är just DU!!
Skicka en kommentar