och det kan man ju tycka är mysigt, charmigt och alldeles alldeles underbart. Men det tycker inte jag. Eller jul i all ära men inte julafton. Grinchen typ. Fast ändå inte. Jag får mer eller mindre dödsångest för julafton.
Vill vara med hela min familj. Utan att slita ut mig själv. Men det går inte. Jag hatar julafton. Jag vill gräva ner mig själv och vakna upp på Juldagen. Då kan jag dränka mina sorger i alkohol. Det är lika illa som det låter. Eller egentligen värre för jag kan inte uttrycka mina känslor i text riktigt.
Jag hatar julafton. Positivt tänkande bryr jag mig inte om. Eller jag orkar inte. Vilket är väldigt olikt mig. Men jag känner liksom att det räcker nu. Fan ta julafton!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar