Jag är ett stycke konstig människa och ytterligare en som ska tycka till men jag kan inte låta bli!!

Patetisk kan du kanske också kalla det men jag tycker fan synd om Robin Rahm. Och innan du blir jätteupprörd ska jag förklara lite vad jag menar. Jag tycker synd om honom för att han inte visste bättre än att börja knappa pills. Fatta att leva med den pressen och stressen och inte veta vad man ska ta sig till och då tar till olagliga substanser. Då är man ute på djupt vatten. Tänk på hur fan ha ska ha mått. Hur han mår nu är väl inte top notch heller direkt. Mitt hjärta blöder.

Och tänk vidare på att han har pajat sin karriär. Bye bye lovande karriär och bye bye NHL. Synd är vad det är. Som sagt mitt hjärta kan inte låta bli att blöda lite till.

Sen tycker jag synd om resten av laget, föreningen, alla supportar och framförallt alla kids. Herman, min hockeyspelande lillebror 10 år, fattar ingenting. "Mamma, vad är anabola?" Jo, tjena, det ska inte han behöva veta".

Sen tycker jag fan synd om mig själv som tycker synd om grabben. Och det blir ingen bild, grabben hängs ut bra som det är.

Och jag tycker att jag pajar för mig när jag bommade en tenta. Jo tjena!