Ibland händer det...

...att jag springer på Sergei Fokin. Total,brutal lycka varje gång. Idolernas idol. DEN idolen. Den bästa back Färjestad har haft. Någonsin. Genom tiderna. I alla fall spelaren med störst hjärta och alltid ett leede på läpparna. Ja, ni kanske fattar. Jag beundrar Sergei Fokin. Jag saknar när han hade nr. 6 i de lila tröjorna. Nostalgi nostalgi nostalgi. Jag är just nu så euforisk så att jag kan säga att jag t o m saknar den gamla svettiga ishallen. Ladan, den kalla ladan.

Jag ska gå hem och krama min lila fina tröja. Jag kanske till och med ska börja dricka Löfbergs Lila kaffe igen. Troligtvis inte men något att tänka på.