...är förjävla viktigt, för mig. Känslan av att komma framåt, lära mig saker och helt enkelt växa som person. Vissa dagar, som denna, är det extra tydligt och viktigt. Snart är delmål ett avklarat, skolan. "Tick" som min far skulle ha sagt. Övriga världen säger "check". Men han är inte som alla andra min far. En bra egenskap dock. Ett sidospår.
När skolan är slut är det lämpligt att få ett jobb. Det är ju en punkt jag gärna skull vilja ticka. Tålamod tålamod.
Sen så måste jag reflektera över ett gäng fantastiska människor. Jag har haft praktik nu under några veckor och träffat en hel bunt fantastiska personer. Jag är helt brutalt förvånad över hur trevliga, vänliga och roliga dom är. Jag har nog aldrig känt mig så välkommen någonstans någonsin. Och då vet jag att ordet praktikant inte alltid klingar så positivt. Jag tänkte nästan vägra att gå därifrån. Men vad ska jag göra där själv hela helgen? I alla fall, jag är gärna praktikant hela livet om jag får vara det där. Tack ska ni ha!
Dagens reflektion av praktiken, jag måste sluta rodna.
En annan reflektion som värmer är att höra att jag är uppskattad. Vilket fint ord med en ännu finare innebörd. Uppskattad, jag? Herregud, jag trodde bara att mamma och pappa uppskattade mig och bara för att de är så jävla illa tvungna (ok, jag tar av mig offer-koftan men det är typ så). Väldigt värmande att höra i alla fall. Uppskattad, nej men tackar hjärtligast.
Annars då, ja jo nej, inte mycket. Livet är rätt gött måste jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar