lördag 29 januari 2011

Allt handlar om att ge och ta, eller?

Ibland undrar man ju. Man ger, ger och ger och ger. Och det är klart att man ska ge om man vill ha något tillbaka. Men vad händer om man ger så in i helvete mycket av sig själv (på alla sätt och viss) och inte får något tillbaka. Får man tröttna då eller är det då man verkligen ska ge mer. Personen man ger till kanske just du behöver just det. Men ibland börjar jag fundera. Vart går gränsen? Och gränsen är hårfin för vad som är lagom och nästintill ohälsosamt. Jag oroar mig, funderar, hjälper, tröstar, uppmuntrar, ger och så vidare men det är inte lätt alla gånger. Man ger råd men ibland känns det som att hälla vatten på en gås. Vad ska jag då säga, när inget hjälper och det bara är jag som oroar mig (tror jag)?
Hjälplös känner jag mig. Oförmögen att påverka och saker bara sker utan att jag kan göra något åt det. Rädslan finns ju där också, att en dag när det verkligen behövs inte orka trösta och hjälpa mer. När enough is enough. För hur många gånger pallar man att se någon man älskar såra sig själv? Och inget jag säger hjälper/biter och nästa gång är det samma visa återigen. Hur många gånger pallar jag? Det sliter att se detta men det sliter också på mig själv. Visst ska jag finnas där, trösta, pusha och kamma till luggen, det är en självklarhet men det är inte lätt alla gånger. Det är ta mig fan skitsvårt!!

Inga kommentarer: